Resan till spårvägen

Beroende på vilken väg man tar varierar problemen.
Det finns "senvägen" där man får gå på gator hela vägen, den är inte det minsta farlig, men tar säkert tre gånger så lång tid som den andra.
"Genvägen" eller smutsvägen, lite beroende på vilken inställning man har, kräver först lite traditionella super mario moves för att ta sig över det värsta gegghålet utan att klafsa med fötterna i det. Någon gjorde det lite enklare i helgen genom att lägga ut stenar de sista 5 meterna. Tidigare krävde noggrant planerande av varje steg för att inte trampa i det värsta gegget.
Nästa svårighet ligger i att ta sig ner för trappan. Det är en risig trätrappa som blir extremt hal både när det är blött och när det är kallt.
Slutligen kommer övergångsstället, det är oftast ganska enkelt, men i samband med att de skrapade bort ytan på vägen försvann linjerna och endast skyltarna fanns kvar. En morgon tutade någon ilsket på mig när jag gick över övergångsstället, troligen såg han inte att det fanns.
För mig är denna resa lite ett sätt att förbereda sig för en hård arbetsdag, man utsätts för små faror och utmaningar och den som inte är på hugget sållas skoningslöst ut med geggiga skor eller blåslagen svanskota, vardagsedge helt enkelt.
Igår slog det mig att det är lite som i fragglarna. Om man skall bort till skräphögen måste man ta sig förbi de stora trollen först och sen gå genom gubbens hus där hunden lurar, handfasta och enkla regler, alla vet vad som gäller och vilka risker som finns. Det är för lite fragglarna i vardagen.
Googlade lite på fragglarna men hittade ingen karta över hur de olika "skärmarna" satt ihop, kanske ett projekt för framtiden.